Utdrag ur tidigare nummer av Gratiantidningen:

”Valdemar gav oss strömmen”

Det är en fascinerande historia som Bo Strömberg kan berätta om hur elströmmen kom till Gratianbygden.

Nu när vi har obegränsat ljus och värme vintertid är det svårt att inse hur det var förr. Somrarna var ljusa, men vintrarna var det kolmörkt nästan dygnet runt. Endast dyra stearinljus, fotogen eller karbidlyktor.

Vad man längtade efter elljus!

Det blev skickliga tekniker som Valdemar Strömberg och andra kluriga byggare och jobbare som slutligen gav oss elljus i Gratianbygden. Och detta skedde decennier innan Vattenfall kom!

Bo Strömberg, son till Valdemar och Anna Strömberg i Slussfors, nu pensionerad från SJ: maskinlabb i Stockholm, har sammanställt berättelsen om hur Gratianbygden fick elström.

Från 1920-talet och femtio år framåt byggdes elva (!) olika små elkraftverk i bäckar och åar i vår hembygd.

Först var troligen P 0 Mårtensson i Nordanås, som till slut fick elström från ett litet kraftverk i Abraham Pers-bäcken.

Ännu 1983 började el produceras i Atjikken/Fjällsjö.

Däremellan, särskilt under andra världskrigets mörka år, byggdes med stor möda och skicklighet, oftast med hjälp av Valdemar, en rad små kraftverk från Abborrberg till Bastansjö på södra sidan. Slussfors blev det största.

De långa kalla vintrarna gav väldiga problem med is, snö och issörja. Tekniska problem med vattenhjul, generatorer och ledningar, pengabrist mm nödvändiggjorde stor uppfinningsförmåga,

Elen räckte mest bara till belysning, vattenpumpning och vedsågning. Många gårdar fick också vänta länge på strömmen.

Om allt detta, inklusive tekniska beskrivningar, berättar Bo i en mycket innehållsrik 34 sidig rapport, som även finns på CD‑rom, som ska kunna ses i en utställning i bygdemuseet i Umnäs, kanske också med gamla föremål utställda.

Bo har verkligen gjort ett mycket värdefullt arbete för vår hembygds historia!